Den
största fördelen med Arids teknik för dränering är att den driver ut
fukten ur källarens golv och väggar inifrån, utan att trädgården
förvandlas till ett slagfält. Detta gör att arbetet går fort, oftast på
en dag, och att dränering kan utföras oavsett årstid och väderlek.
Genom att undvika dränering genom grävning minskas dessutom risken
för sättningar i huset. Traditionella metoder för
dränering rekommenderar grävning till en halv meter under husets lägsta
punkt (grundsula), vilket leder till en minskad komprimering och
uttorkning av materialet under plattan. Något som i sin tur ökar risken
för sättningar och sprickbildning i såväl grund som fasad.
En
misslyckad traditionell dränering kan betyda stora
renoveringskostnader. Tomten måste grävas upp igen och såväl fuktspärr
som dräneringsrör bytas ut. Även invändig sanering kan bli nödvändig;
konstruktioner rivas ner och angripet virke bytas ut. Ett stort problem
är att man inte vet hur illa det är ställt förrän man har grävt upp
runt huset. I värsta fall visar det sig vara omöjligt att lägga
dräneringen på rekommenderat djup. Problemet går inte att lösa med
traditionell teknik och man har grävt upp helt i onödan. Risken finns
också att det fortfarande sugs in vatten i själva plattan, där
kapillärkraften är som störst, eftersom utrymmet under grundplattan är
svårt att komma åt.
